Idag firar vi den helige Theodosios av Tjernigov. Denna ikon av helgonet finns i kapellet i Uppsala på Gamla kyrkogården, tillägnat Theotokos avsomnande. Den har en speciell historia.Ett par som tillhör vårt exarkat hade en god vän som omkring 1970 drabbades av lymfcancer och genomgick alla de tunga behandlingar (strålning, cellgifter m.m.) som fanns att tillgå. Under sin sjukdomstid besökte han Sovjetunionen och inhandlade bland annat denna ikon. För att komma förbi tullkontrollen i Sovjetunionen satte han ikonen under skjortan med bildsidan mot magen. När han äntligen var ombord på båten hem från Finland till Sverige tog han fram ikonen för att titta på den. Ansiktet på ikonen hade då försvunnit, men i övrigt var den intakt. Väl hemma ställde han ikonen i ett skåp och glömde sedan mer eller mindre bort den.Torbjörn, som var mannens namn, gick under regelbunden cancerkontroll och fick efter fem år beskedet att han var botad från sin cancer. Någon gång emellanåt under denna period tittade han på ikonen, som fortfarande saknade ansikte, men en dag fanns ansiktet åter på ikonen.Torbjörn berättade denna märkliga historia för sina ortodoxa vänner och de gick då med ikonen till en ikonmålare för att visa upp den och frågade honom om den möjligen var reparerad, men fick beskedet att ikonen inte överhuvudtaget bar några tecken på att vara ommålad.När Torbjörn dog 1995 i en hjärtinfarkt kontaktade våra församlingsbor Torbjörns f.d. fru och bad att få köpa ikonen och hon skänkte den till dem. År 2004 när våra församlingsbor flyttade, beslöt de att deponera ikonen hos Uppsala Grekisk-ortodoxa församling – Theotokos avsomnande, där ikonen sedan dess förvaras.
Den helige Theodosios föddes i början av 1630-talet i provinsen Podolsk, Ryssland. Han var från en from, aristokratisk prästfamilj. Under skolåren märktes det att han var kallad till klosterlivet, då han tillbringade all ledig tid i bön och läsning av den Heliga Skrift. Han blev vigd till munk i Kievs Lavra och fick då namnet Theodosios.Han själv levde asketiskt och strävade med uthållighet för att återupprätta det gamla klostret han utvalts som abbot för i Kiev, för korrekt ordning i kyrkan och munkarnas andliga uppbyggelse. Han blev oskyldigt anklagad för att ha förrått den ryska regimen och blev kallad för att försvara sig, men det visade sig vara förtal.Den 11 september 1692, blev han konsekrerad till ärkebiskop i Guds Moders avsomnandes katedral i Moskva Kremlin. Biskopen lade särskild vikt vid att väcka och upprätthålla en anda av sann kristen fromhet hos hans folk. Med detta i åtanke strävade han efter att bevara gamla kloster och kyrkor och se till att nya etablerades. Under hans tid som biskop i Tjernigov skedde ett märkbart uppsving i klosterlivet och ett stärkande av det. Han kännetecknades av strikt rättvishet i hans relationer med präster och folket, han hade sympati, tolerans och en fridfull läggning. Inte bara ortodoxa, utan även andra människor vände sig till honom för hjälp och råd. Han insomnade den 5 februari 1696 och begravdes i en speciell krypta i katedralen i Tjernigov tillägnad heliga Boris och Gleb. Han glorifierades som helgon den 9 september 1896.