Efter de fyrtio dagarna som Mose lag föreskrev som reningsperiod för en moder efter ett barns födelse, presenterades Jesus Kristus i templet av Hans Moder och den Helige Josef. Varje förstfödd helgades till Gud i templet och ett offer frambars, ett lamm eller, för fattiga familjer, två duvor. Varken Herren eller Hans moder hade behov av rening, men Herren kom till världen inte för att upphäva lagen utan för att uppfylla den (Matt. 5:17). Han tog på Sig vår natur och upprättar oss genom att vara lydig till lagen, som Han själv gett, men som människan överträtt, och visar på så vis att vägen till försoning med Gud är lydnaden. Han blir den ödmjukaste och fattigaste av oss alla.
I templet möter de den helige Symeon, en rättfärdig man som levde i templet och som väntade på uppfyllelsen av profetian att han inte skulle dö förrän han hade fått se och röra vid Kristus. Symeon symboliserar hela Israels förväntan. Han tar Herren i sina armar och säger: Herre, nu låter du din tjänare gå hädan i frid efter ditt ord, ty mina ögon hava sett Din frälsning, vilken Du har berett till att skådas av alla folk: ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt Ditt folk Israel. Den bönen läser vi dagligen i Vespers gudstjänst. Den gamla lagen försvinner genom Kristi uppenbarelse och Symeon förkunnar den sista profetian om Frälsarens lidande och Uppståndelse. För de orättfärdiga kommer det att bli till fall, men upprättelse som dem som tror på Honom.