Den andra söndagen i Triodion, gudstjänstboken för Stora fastan, har temat liknelsen om den förlorade sonen (Luk. 15:11-32). Det är kanske ett av våra mest älskade avsnitt från Evangeliet, som man kan säga sammanfattar hela dess budskap. Vi kan alla identifiera oss med den förlorade sonen, vi har alla fallit i synd och vänt oss bort från Gud. Men oavsett hur många gånger vi gör det, försäkrar denna liknelse oss om att Gud alltid tar emot oss med öppen famn såsom en älskande Fader när vi omvänder oss. Synd är exil, slaveri för främlingar och hunger. Omvändelse är återvändandet från exilen till vårt sanna hem; att få tillbaka vårt arv och frihet i Faderns hus. Men ånger och omvändelse kräver också att vi aktivt gör något som den förlorade sonen som bestämmer sig för att resa sig upp och gå tillbaka till sin Faders hus. Omvändelse är inte bara att känna sig missnöjd, utan att bestämma sig för att ändra på det som är fel i ens liv. Det kristna livet är en ständig omvändelse, inte bara vid ett tillfälle. Vi faller ständigt, men lika många gånger som vi faller kan vi resa oss upp igen och lita på att Gud tar emot oss som Fadern i liknelsen om den förlorade sonen. Temat omvändelse förbereder oss inför Stora fastan som börjar inom kort, vilken är en period då vi ägnar mer tid och kraft åt vårt andliga liv och försöker att bli bättre som kristna människor och ändra sådant i vårt liv som skiljer oss från Gud. Det är ett bra tillfälle för oss att börja om på nytt och åter försöka närma oss Gud i fasta, bön och omvändelse.