Den heliga stormartyren Kristina, vars minne vi firar idag, var dotter till en avgudadyrkande guvernör i staden Tyre år 200, då den hedniske kejsaren Severus regerade. Hon var ovanligt vacker, därför ville hennes far skydda henne från folks blickar och arrangerade så att hon fick bo i ett ståtligt palats, uppassad av de bästa tjänarna, där hon dagligen skulle tillbe de avgudabilder han låtit ställa upp där. Många förnäma män önskade få den vackra Kristina som brud till sina söner, men hennes far avböjde alla och sade att hon skulle förbli jungfru och tjäna hans gudar.
Den unga Kristina kom att lära känna den Sanne Guden och sin Skapare genom Hans skapelse, genom att skåda himlafästet och stjärnorna och hennes hjärta kom att brinna i kärlek till Honom. Hon hade en uppenbarelse av en ängel som kallade henne ”Kristi brud”, instruerade henne i kunskap om Gud och förutsade att hon skulle bli föremål för tortyr för Hans skull. Fylld av kärlek och iver för Gud slog hon sönder alla sin fars avgudar i palatset.
När fadern kom för att hälsa på sin dotter och tillbe sina gudar, fann han inga där. Kristina bekände då sin tro på den Sanne Guden och att hon själv slagit sönder avgudarna. Fadern fylldes då av ursinne och började tortera henne på olika sätt, vilket Kristina uthärdade med stort mod och med hjälp av Guds nåd. Tre grymma tyranner försökte förgäves få henne att förneka sin tro och döda henne, men Herren gav henne så stor kraft att ingenting bet på henne. Till slut vann hon martyrkronan genom att bli ihjälstucken med spjut.
Ikonen är målad i vårt moderkloster i Grekland.