Idag firar vi Ortodoxins och ikonernas triumf och slutet på den s.k. ikonklasmen, motståndet till de heliga ikonerna, som började runt år 717 och avslutades år 842. Varje år åminns händelsen den första söndagen i Stora fastan, som kallas Ortodoxins söndag, då en särskild gudstjänst görs efter söndagens liturgi, då vi går i procession med ikoner och läser delar från det sjunde ekumeniska konciliet (år 787) då vördandet av ikonerna fastställdes som en Kyrkans dogm av de heliga fäderna. På bilderna kan vi se processionen och gudstjänsten från Heliga Kyprianos och Justina kloster i Grekland.
Efter att den ikonfientlige kejsaren Theofilus hade dött, återinförde hans maka, den heliga kejsarinnan Theodora, vördandet av ikonerna i kyrkorna tillsammans med den helige patriark Methodius. Den heliga Theodora hade i hemlighet vördat ikonerna trots att hennes make förföljde dem som gjorde det. Efter hans död blev hon styrande regent för hennes son Mikael III. I patriarkens och andra rättfärdigas och bekännares närvaro utropade hon: ”Om någon inte vördar de heliga ikonerna, inte dyrkar dem som om de vore gudar, utan vördar dem av kärlek som bilder av en arketyp, låt honom vara anathema*.” Alla de kristna fastade och bad den första veckan i Stora fastan. Efter att veckan gått, på söndagen år 843, gick kejsarinnan med sin son i en procession tillsammans med prästerskapet och folket och så återinförde de ikonerna och smyckade Kyrkan med dem och satte på så sätt avslutades förföljelserna av dem som vördade ikonerna.
Ortodoxin segrade över ikonoklasmen därför att många av de troende var beredda att genomgå exil, tortyr och t.o.m. döden för Sanningens skull. Festen denna dag firas även till åminnelse av alla martyrer och bekännare som kämpat och lidit för sin tro. Under Stora fastan strävar vi efter att efterlikna martyrerna genom asketisk självförnekelse. Firandet av Ortodoxins triumf är därför mycket mer än bara en åminnelse av en historisk händelse.
*anathema=bannlyst
