Nya handmålade ikoner med brittiska helgon


Två nya ikoner som målats i vårt kloster har just blivit färdiga. De är en beställning från St. Edward Brotherhood i England och troende tillhörande deras församling. Helgonen som målats har betytt mycket för kristendomen i Storbritannien. En omfattande förstudie har gjorts för ikonerna som involverat läsning av helgonens liv och gudstjänsttexter, bön och studier av många olika förebilder samt samråd med och vägledning från beställaren och från våra ikonmålande systrar i vårt moderkloster i Grekland. Den som är intresserad kan läsa om helgonens liv nedan.


Saint Gildas the wise (29 januari) föddes i Skottland eller i norra Wales runt år 500 i en rik familj. Han gifte sig men blev änkling. Han blev nära lärjunge till St. Illtyd i södra Wales i hans berömda Llanilltud Fawr Monastery där han blev vigd till munk. Han fortsatte sina andliga utbildning och fick erfarenhet i Irland där han levde och predikade. På Emerald Island blev han vigd till präst. Sedan reste han till norra Wales där han spred Evangeliet med stor iver och utförde många mirakel. Han anses vara en av de främsta apostlarna för den Ortodoxa tron i Wales och en av dem som mest påverkat klosterlivet i Wales på 500-talet.

I slutet av sitt liv levde han som anakoret (asket) på ön Ile-d’Houat i bön, återhållsamhet och skrev andlig litteratur. På Rhuys-halvön grundade han ett kloster och blev dess första abbot. Det lokala folket kom att älska honom och började ofta besöka klostret.

Helige Gildas insomnande i frid i Herren runt åt 570. Han fick tilltalsnamnet ”den vise” på grund av hans visdom och många litterära verk. Han var en mycket framstående historiker och hans största verk var ”Excidio et Conquestu Britanniae” (”On the Ruin and Conquest of Britain”). I detta verk anklagar hans sina landsmän, britterna på grund av vars synder Britannien blev attackerat och invaderat av angler och saxare. Han ger i denna bok en redogörelse för brittisk historia från Romartiden till hans egen tid och beskriver trons fördärv och nedgång hos många av hans samtida, inklusive regenter och präster. Tyvärr har nästan ingenting av hans verk överlevt till våra dagar, men de citeras t.ex. av den Helige Bede.


The venerable Bede (26 maj) föddes år 673 på St Pauls klosters mark i Jarrow i Northumbria i norra England. Vid sju års ålder togs han om hand av St. Benedict Biscop, den förste abboten av Jarrow. Han fick tidigt lära sig meningen av ordet ”offer” genom två ikoner: Isak som bar veden till sitt eget offer för hans faders händer och den andra av Kristus bärande sitt Kors till Golgata.

Han lärde sig latin, grekiska och hebréeiska och arbetade i klostret med skörd och tröskning, mjölkning, bakning, trädgårdsarbete och med att mata djuren.

Vid 19 års ålder blev han vigd till diakon och till präst när han var 30 år gammal. Han arbetade med att skriva 25 kommentarer till den Heliga Skriften och han skrev sina kända verk: ”Ecclesiastical History of the English People”, ”Lives of Holy Abbots”, ”A Letter to Egbert” (Ärkebiskop av York) och andra verk. Han skrev och dikterade ända tills hans sista andetag 26 maj år 735. Han begravdes i kyrkan i Jarrow och hans reliker utförde mirakler och många pilgrimmer kom dit för att vörda dem.


Saint Etheldreda of Ely (23 juni) föddes runt år 630 i östra Anglia och var dotter till den fromme kung Anna (regerade år 634-654) som spred den Ortodoxa tron och kyrkligt liv i sitt kungarike. Alla hans sex barn blev helgon. Heliga Ethedreda levde ett heligt liv och gav ett löfte om ett liv i jungfrulighet i tidig ålder. År 652 blev hon dock tvungen att gifta sig och som hemgift fick hon ön Ely. Trots att hon gift sig bevarade hon sin jungfrulighet och hennes man respekterade hennes celibat. Han dog tre år efter deras giftermål. De följande fem åren levde Etheldreda asketiskt liv på ön Ely.

År 660 behövde Etheldreda gifta om sig på grund av politiska skäl med den unge kungen Egfrith av Deira och av Northumbria som då bara var 15 år gammal. Äktenskapets syfte var att stärka relationerna mellan östra Anglia och Northumbria. Helgonet behandlade honom som en son och lärde honom Guds ord, hjälpte honom att växa andligen och leva ett liv i fromhet. Tolv år senare hade hans beundran av Etheldreda växt till kärlek och han ville att deras äktenskap skulle konsumeras, men hon flydde då till ett kloster där hon blev vigd till nunna. Hon var dock rädd att hennes man skulle hitta henne och tvinga henne tillbaka till honom och hon lämnade därför Coldinghams kloster (på gränsen till nuvarande Skottland) förklädd till tiggare och begav sig söderut i sällskap med två nunnor.

Herren hjälpte dem och många mirakler skedde på vägen. Kung Egfrith beordrade sina soldater att hämta tillbaka Etheldreda hem men hon gömde sig och plötsligt kom ett starkt tidvatten som spärrade vägen för förföljarna i sju dagar. Då förstod Egfrith att Herren själv hjälpte Etheldreda och han slutade förfölja henne, accepterade att hon blev nunna och annullerade deras äktenskap. Vid ett annat tillfälle stack Etheldreda sin stav i marken och lade sig att vila. Det var varmt och de hade inget skydd för solen. När de vaknade upp hade staven blivit till ett stort, grönt träd.

De vandrade dag och natt tills de kom fram till ön Ely. Samma år grundade Etheldreda ett dubbelt kloster med kommuniteter för både munkar och nunnor som levde separat men bad tillsammans i en gemensam kyrka. På den tiden fanns det sådana kloster på flera ställen. Etheldreda blev den första abbedissan av Ely. Idag finns Ely Cathedral på platsen.

Abbedissan Etheldreda slutade bära kläder av linne och hade bara enkla kläder av bomull. Hon levde i stor ödmjukhet, åt bara en gång om dagen och stannade ofta uppe hela nätterna och bad. Nattvard, ödmjukhet och givmildhet var det viktigaste i det kristna livet för Etheldreda. Många av hennes tidigare vänner, släktingar och tjänare följde hennes exempel och valde klosterlivet. Många troende och präster kom till henne för andliga råd.

Heliga Etheldreda gick bort av pesten 23 juni år 679 efter ca sex år som abbedissa. Hon hade profetians gåva och hade förutsagt pestens ankomst och sin egen bortgång i den. Hennes syster blev abbedissa efter henne och 16 år efter Etheldredas död tog de upp hennes reliker som var oförstörda. Hennes ansikte såg fortfarande ungt ut. Många mirakel skedde genom hennes förböner vid hennes grav och genom hennes reliker.


Saint Edith of Wilton föddes år 961 i Kemsing, nuvarande Kent i sydöstra England, av den rättroende kung Edgar den fridfulle (943-975) och Heliga Wilfrida. Enligt en version gick Wilfrida i skola i klostret i närheten av kungens slott. Kungen var ung och fortfarande inte omvänd, han blev kär i Wilfrida och kidnappade henne och tog henne till sitt slott där hon födde Edith ett år senare. Kort efter Ediths födelse återvände Wilfrida till klostret, tog sin dotter med sig och blev nunna. Enligt en annan version var Wilfrida kungens lagliga hustru men separerade från honom kort efter Ediths födelse och blev nunna medan kungen gifte om sig.

Wilfrida uppfostrade sin dotter i klostret och Edith blev vigd till nunna när hon var 15 år gammal. Edith var strikt med fastan och kombinerade ett liv i bön med aktiviteter. Hon gav de hungriga och främlingar att äta, kläder till de nakna och tog hand om sjuka. Från ung ålder var hon känd för sin visdom, hennes yttre samt andliga skönhet, hennes vackra röst, generositet och hand med djur. Hon var också ödmjuk och tvättade sina systrars strumpor på nätterna. Hon fick en god utbildning på klostret och hade många begåvningar, som tex broderi. Hon blev erbjuden den kungliga tronen mer än en gång, särskilt efter hennes halvbroder Helige Edwards martyrdöd, men avböjde varje gång och valde att viga sitt liv helt åt Gud hellre än världslig makt. Hon blev också erbjuden att bli abbedissa på tre olika kloster med föredrog att leva i ödmjukhet som en enkel nunna.

Edith brukade klä sig i vackra kläder men samtidigt brukade hon säga att Herren ser främst till våra hjärtan, som bör vara fulla av renhet, kärlek och ödmjukhet. Liksom gamla asketer, under sina färgglada och dyra kläder, bar hon en tagelskjorta.

Heliga Edith gick bort i frid vid endast 23 års ålder den 15 september år 984. Efter hennes död visade hon sig för många personer i visioner. Mirakler började ske vid hennes grav och hon blev en av de mest älskade helgonen i England.