Ortodoxins och ikonernas söndag


Idag är det den första söndagen i Stora fastan som kallas Ortodoxins söndag då vi firar ikonernas seger över ikonmotståndarna. På det sjunde ekumeniska konciliet i Nicea år 787 fastställdes vördandet av ikonerna som en Kyrkans dogm av de heliga fäderna. Trots detta fortsatte ikonmotståndarnas förföljelser av dem som vördade ikonerna av den ikonfientlige kejsaren Theofilus. Vår Kyrka fick många av sina martyrer under denna tid för att de vägrade förneka vördandet av ikonerna och blev sända i exil, fick utstå tortyr och blev avrättade.


Kejsar Theofilus maka, kejsarinnan Theodora, vördade dock ikonerna i hemlighet. Kejsaren ångrade sig på sin dödsbädd och efter hans död tog kejsarinnan Theodora över styret av riket och återinförde vördandet av ikonerna i Kyrkan.


Alla de kristna fastade och bad den första veckan i Stora fastan. Efter att veckan gått, på söndagen år 843, gick kejsarinnan med sin son i en procession tillsammans med prästerskapet och folket. Så återinförde de högtidligt ikonerna och smyckade Kyrkan med dem. Den Heliga kejsarinnan Theodora utropade i den helige patriarken Methodios och andra rättfärdiga och bekännares närvaro: ”Om någon inte vördar de heliga ikonerna; inte dyrkar dem som om de vore gudar, utan vördar dem av kärlek som bilder av en arketyp, låt honom vara bannlyst!”


På så sätt avslutades förföljelserna av dem som försvarade ikonerna som hade börjat runt år 717. Det är denna historiska händelse som vi åminner idag, den första söndagen i Stora fastan som vi kallar Ortodoxins söndag. Denna söndag firas en särskild gudstjänst efter söndagens liturgi, då vi går i procession med ikoner och läser delar från det sjunde ekumeniska konciliet.


Bildstriden handlade om Kristi person, inkarnationen och människans frälsning. Motståndarna till ikonerna menade att ikoner är avgudabilder, men de förråder då Kristi människoblivande. En avgud är en bild av något som inte finns, en fantasi, men en ikon avbildar en förebild som existerar. Ikonerna gör att vi får rätt lära om inkarnationen och de är i sig ett vittnesbörd om den. De visar uttryckligen Sanningen att Gud blev människa och därför kan vi avbildar Honom på ikonerna.


Ortodoxin segrade över ikonmotståndarna därför att många av de troende var beredda att genomgå exil, tortyr och döden för Sanningens skull. Festen denna dag firas även till åminnelse av alla martyrer och bekännare som kämpat och lidit för sin tro. Under Stora fastan strävar vi efter att efterlikna martyrerna genom asketisk självförnekelse då vi följer Kyrkans tradition av fasta och bön. Firandet av Ortodoxins triumf är därför mycket mer än bara en åminnelse av en historisk händelse.


Även om vi inte kan leva som ökenfäder kan vi ändå alla bli "vardagsmartyrer" genom att kämpa med att övervinna vår egen egoism och ångra våra egna och hela världens synder. Bara genom att börja med oss själva kan vi få en bättre värld. Den Stora fastans tid är den bästa tiden att genom ånger, fasta, bön och botfärdighet vända oss till Gud och be om Hans förbarmande över oss och hela världen.

© 2020 Heliga Philothei Ortodoxa Kloster

  • Wix Facebook page