Idag är första söndagen i Triodion, gudstjänstboken för Stora fastan som börjar om tre veckor. Innan fasteperioden börjar förbereder oss gudstjänsttexterna för den genom de fyra söndagarnas teman som föregår den.
Den första söndagen läser vi Evangeliet när Kristus berättar liknelsen och publikanen och fariséen (Luk. 18:10-14). Två män kom till templet för att be; en var farisé och han skröt inför Gud om sina goda gärningar, att han fastade och gav allmosor. Den andre var publikan, en tullindrivare och syndare, men han bad bara i ödmjukhet om Guds förbarmande för han insåg sin egen synd och omvände sig. Kristus säger att det var den senare som gick hem rättfärdig snarare än den förste och lär oss så att alla våra goda gärningar måste vara kombinerade med ödmjukhet och ånger, annars är de ingenting värda.
Budskapet i liknelsen leder oss till att förstå att ödmjukhet är vägen som öppnar botfärdighetens dörrar, vägen till Gud. Botfärdigheten är Stora fastans budskap: förändring av mentalitet, att vi ska leva i bot, omvändelse och ånger för att förändra oss och rena oss för att på så sätt samtidigt med Kristi Uppståndelse också uppleva vår egen själs uppståndelse.
Tullindrivaren hade denna längtan efter att förändra sig och genom sin fattigdom i anden lämnade han utrymme för Gud att verka i sig, medan farisén var självtillräcklig. Ökenfäderna sammanfattar söndagens budskap: "Bättre än man som har syndat och ångrar sig än en man som inte syndat och tror sig själv om att vara rättfärdig."
En del av dagens gudstjänsttext lyder:
"Bröder, låtom oss icke bedja såsom farisén, ty den som upphöjer sig skall bliva förödmjukad. Låtom oss ödmjuka oss själva inför Gud såsom publikanen! Låtom oss fasta och ropa: Gud, var oss nådig!"
Varje söndag i Triodion sjunger vi i Orthros gudstjänst:
"Öppna för mig botens dörrar, o Livgivare, ty tidigt om morgonen söker min ande Ditt heliga tempel, jag som har ett kroppens tempel som är helt förorenat. Rena mig dock i Din barmhärtighet genom Din nåd och människokärlek."