Guds Moders beskydd och Helige Andreas dåre för Kristi skull

Denna dag firas till minne av en vision som den helige Andreas, dåre för Kristi skull, såg av Guds Moder under en agrypnia (nattgudstjänst) i kyrkan i Blachernae i Konstantinopel den 1 oktober i mitten av 900-talet. I den kyrkan bevarades Guds Moders klädnad och dok samt en del av hennes bälte sedan 400-talet då de flyttats dit från Palestina.

Helige Andreas såg Guds Moder i luften, omgiven av ett starkt ljus och en grupp helgon, bla Johannes Döparen och Hel. Johannes Teologen. På böjda knän bad Guds Moder länge för de kristna med tårar. Sedan tog hon sitt dok och höljde människorna som bad i kyrkan med det och skyddade dem på så sätt från både osynliga och synliga fienden. Hon lämnade sedan sitt dok kvar i kyrkan för att visa att hennes beskydd alltid är med oss.

"O rena Guds Moder, du är i sanning de hjälplösas styrka. Vi som är nedtyngda är uppresta av dig och genom dig lyftas vi upp, ty du är allas beskydd och vår medlare inför Gud" (från "Orthros", morgongudstjänsten, tillägnad Guds Moders beskydd).

På högtiden för Guds Moders beskydd ber vi om hennes försvar och hjälp: ”Ihågkom oss i dina böner, o Guds jungfrumoder, så att vi inte förgås av våra synders mängd. Beskydda oss från allt ont, ty på dig hoppas vi och genom att ära ditt beskydds högtid, förhärligar vi dig.”

Helige Andreas, dåre för Kristis skull älskade Gud och den Heliga Skriften. Han hade en dröm när han såg två arméer, en med män i  lysande kläder och den andra som svarta och fientliga demoner. En ängel höll i underbara kronor och sade till Andreas att kronorna var inte av denna världen utan en himmelsk skatt som Herren ger till sina soldater som segrar över den mörka härarna. ”Fortsätt med denna goda gärning”, sade ängeln till Andreas, ”Bli en dåre för Min skull och du kommer att få en stor belöning i Mitt Rike”.

Helgonet förstod att det var Herrens själv som kallade honom till denna gärning. Från den tiden började Andreas leva som en dåre för Kristis skull och gå runt på gatorna klädd i trasor som om han var sinnesförvirrad. Under många år utstod helgonet folks förakt och förolämpningar, slag, hunger och törst, kyla och hetta. Han tiggde almosor och gav dem sedan till de fattiga. För hans stora tålamod och ödmjukhet fick helgonet visdom och förmåga att förutsäga framtiden som gåvor från Gud och han räddade många från andlig fara genom dem och han genomskådade många.

Helige Andreas visste i förväg när han skulle dö och han gick till en plats där prostituerade brukade samlas och bad där för hela världen hela natten. När han var klar lade han sig ner på marken och såg med ett leende på alla helgon som kommit för att hjälpa honom och han gav sin själ i Guds händer efter 66 år av asketisk kamp dold av dårskapens slöja. En doft av rökelse förnimdes av en fattig kvinna i närheten och Helige Andreas lärjunge Epifanius såg sin andlige faders själ föras till himmelen av en här änglar.