Kristi förklaring

Kristus tog med sina främsta lärjungar Petrus, Jakob och Johannes upp på berget Tabor i Galiléen för att bedja innan Hans lidande och korsfästelse. Därför firas denna högtid fyrtio dagar innan upphöjelsen av Korset (14 september). Medan Han bad där, förvandlades Han inför dem och Hans ansikte sken som solen och Hans kläder blev vita som ljuset. Moses och Elias uppenbarade sig där och samtalade med Honom om Hans kommande lidande medan lärjungarna kastade sig till marken av fruktan inför det heliga. Ett lysande moln sänkte sig sedan och ur det hördes rösten: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom.” (Matt 17:5)   

Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike. Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja. Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita. Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias. De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem. Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom. När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: ”Mästare, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.” Han visste nämligen icke vad han sade. Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn. Och ur skyn kom en röst som sade: ”Denne är min Son, den utvalde; hören honom.” Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. — Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett. (Luk. 9:27-36)

Frälsaren ville genom detta förbereda sina närmaste lärjungar för kommande prövningar genom att visa dem vilken härlighet som väntar dem som håller ut ända till slutet, eftersom det inte var långt kvar till Hans lidande och förföljelserna som väntade lärjungarna.

Denna högtid är en bild av och en förutsägelse av den framtida härlighet som väntar de rättfärdiga och gudomliggörelsen av vår mänskliga natur. Redan innan vår Frälsare fullbordar vår frälsning genom sitt lidande visar Han att målet av Hans förkroppsligande var just att leda hela mänskligheten till kontemplation av Hans himmelska härlighet.                                                                                                                                                                              Helige Gregorios av Palamas skriver om dagens högtid: När vi tänker på Kristi förklaring, låt oss sträva efter att upplysas av detta ljus och uppmuntra kärleken inom oss och strävan efter den oförgängliga härligheten och skönheten. Låt oss rena våra andliga ögon från världsliga tankar och avstå från förgänglig njutning som snabbt passerar förbi och skönhet som förmörkar själens klädnad och leder till dödsrikets eld och evigt mörker. Låt oss befrias från detta genom upplysningen och kunskapen om Frälsarens, som förvandlats på berget Tabor, eviga Ljus.

En tradition som cirkulerade under ikonoklasmen (förföljelse av ikonförespråkare) var att den första ikonen som målats av apostlarna var den av Kristi förklaring. Detta är inte så mycket en fråga om historisk fakta som en symbolisk tolkning av den nära anknytningen som erkänns i Kyrkans tradition mellan ikonografins konst och denna högtids vision av Kristi härlighet.

Hymn för festdagen:

Du blev förvandlad på berget,

o Kriste vår Gud och uppenbarade Din härlighet

för Dina lärjungar så långt de mäktade bära det.

Må också för oss syndare Ditt eviga ljus lysa

genom Theotokos förböner, o ljusets Givare, ära åt Dig.