top of page

Heliga Sunniva

8 juli

Heliga Sunniva

Namnet är en latinisering av det iriska namnet Sunifugu, med betydelsen solens gåva. Det vanliga norska namnet Synnöve kan härledas ur helgonets namn.

Sunniva var en prinsessa från Irland som var anmärkningsvärt begåvad och känd för sin skönhet och rikedom. Efter att hennes far dött fick hon ta över styret av riket. Eftersom hon var vacker kom många friare och ville gifta sig med henne. En hednisk, brutal och ivrig vikingahövding plågade folket och ville tvinga henne till äktenskap. Den heliga Sunniva såg situationen som ohållbar och kallade till sig sitt folk och ville rådgöra om hur hon skulle agera. Hon framlade problemet och drog den slutsatsen att hon skulle överlämna sig till Kristus och till hans makt och försyn. Så istället för att underkasta sig den hedniske vikingahövdingen, beslöt hon sig för att fly och lämna Irland med dem som ville följa henne i tre fartyg utan segel, åror eller paddlar och fara dit ödet ville. Fartygen drev norrut och sedan österut, tills de kom till den norska västkusten. Ett skepp drev i land på ön Kinn, medan Sunniva och de flesta andra gick iland på ön Selja. 

Ön Selja användes av de som bodde på fastlandet som betesmark. Ön var rik på sötvatten och runt ön fanns mycket fisk att fånga. Den heliga Sunniva och hennes besättning såg grottor på den västra sidan av ön där de slog sig ned för att leva sitt asketiska liv i tillbedjan och närde sig på fastemat, fisk och grönsaker.

De som bodde på fastlandet såg med misstro på nykomlingarna och anklagade dem för att ha stulit får. Den hedniska befolkningen beslöt så att driva dem ifrån ön med svärd. Jarl Håkon skickade sina soldater för att döda dem i tron att det var krigare.

När den Heliga Sunniva och folket såg krigsfartygen i fjärran insåg de att döden skulle komma och flydde upp till en grotta och bad till Gud att han måtte rädda deras själar, så att deras kroppar inte skulle falla i hedningarnas händer, varpå stenblock stängde in dem i grottan. Jarlen blev helt förvirrad när han inte fann några män på ön. Han hade ju sett dem från båten och vände hem tomhänt.

Enligt Odd Snorreson skulle Sunniva ha levt och dött på "den tid då Håkon styrde", det vill säga 970-995. Odd säger att två bönder från Firdafylke, som båda hete Tord seglade till Trondheim och på natten förankrade på Selja, när de upptäckte en konstig ljus över ön som strålade ner från himlen. De hittade ett vitt blankt kranium som gav ifrån sig en ljuvlig söt doft.

De fortsatte resan till Trondheim där de träffade konung Olav Tryggvason (968-1000) och biskop Sigurd. Kungen hade blivit katekumen i Konstantinopel, hjälpt Vladimir den Helige med kristnandet av Ryssland och döpts i Essex, England. Kungen och biskopen blev nyfikna på vad de hörde. Efter ännu ett vittne om märkliga händelser på Selja, reste kungen och biskopen till Selja. Här fann de många lämningar, dvs. reliker, som doftade sött. I en grotta hittades också kroppen av den Heliga Sunniva, som enligt uppgift var i ett stycke och såg ut som om hon sov. Benen samlades in och placerades i en kista och Heliga Sunniva skrinlades. De lät sedan bygga en kyrka till Heliga Sunnivas ära på fjällsidan där relikerna skulle vila år 996. I grottan där den Heliga Sunniva hittades byggdes ett litet kapell, troligen tillägnat Ärkeängeln Mikael.

Benediktinermunkar från England bosatte sig senare på Selja och byggde ett kloster som de tillägnade S:t Alban, som enligt Odd Snorresson var Sunnivas bror. Helige Olaf sägs också ha knäböjt i den lilla Sunnivakyrkan och i grottan/kapellet. Han steg iland på Selja på väg hem från England när han skulle erövra Norge och fortsätta Olav Tryggvasons uppdrag. De irländska pilgrimer som landade på ön Kinn har troligen levt ett isolerat liv, liksom andra eremiter på öar i Atlanten, tills de dog en naturlig död. Helgonets och hennes följeslagares minnesdag kom att på norska kallas Seljumannamässan.

 

bottom of page