Helige Makarius romaren från Mesopotamien

Sergius, Hyginos och Theophilos, tre munkar från Sankt Asklepios kloster i Mesopotamien hade lämnat klostret för att vandra runt i världen och söka efter ett tecken från Gud som skulle vara till nytta för deras frälsning. En dag hittade de grottan där den helige asketen Makarios levde. När de närmade sig grottan, lade de märke till en underbar doft som strömmade ut från den. Sedan såg de en gammal man komma gående mot dem, endast täckt av sitt hår och ett skägg som nådde hans knän. Han kastade sig ner på marken och blev kvar där i flera minuter, tills han var säker på att de tre främlingarna inte var demoner. När han var övertygad om att det inte rörde sig om någon sorts vanföreställning bjöd han in dem till sin grotta där han bodde med två lejon. Den äldste munken bad honom att berätta sin historia, vilket han gjorde.

Helige Makarios berättade för dem att han föddes i Rom och var son till en förmögen senator vid namn John. När han var gammal nog att gifta sig förlovade hans föräldrar honom mot hans vilja. Efter bröllopet hölls en fest, men istället för att gå in i brudkammaren flydde han till en from änka, där han tillbringade sju dagar med att gråta i hemlighet och be Gud att hjälpa honom. När han lämnade hennes hus mötte Makarios en välklädd gammal man med ädelt uppförande. Denne man uppmanade Makarios att följa med honom. Makarios följde honom i tre år, tills de en dag kom till en grotta, och då försvann den gamle mannen. Kort därefter visade han sig för Makarios i en dröm och avslöjade att han var ärkeängeln Rafael, som hade väglett Tobias under hans resor. Innan han försvann anförtrodde ärkeängeln honom åt Guds barmhärtighet.

Strax efter att Makarios flyttat in i grottan såg han en mycket vacker ung kvinna stå framför sig, som berättade att hon också hade flytt från ett oönskat äktenskap i Rom. Trots sin försiktighet hade Helige Makarios inte tillräckligt omdöme för att undkomma djävulens snara, och därför lät han flickan tillbringa natten i hans grotta. För första gången i sitt liv attackerades han av den köttsliga lustens brinnande pilar. Plötsligt försvann hon och djävulen jublade eftersom han hade lyckats fresta asketen att ge efter för syndiga tankar.

I det ögonblicket insåg Helige Makarios allvaret i sitt fall. Han grät bittert och bestämde sig för att lämna grottan och hitta en annan plats där han kunde göra bot. Längs vägen visade sig ärkeängeln Rafael för honom igen och uppmanade honom att återvända. Han sade till honom att Gud skulle höra hans böner om han stannade kvar i grottan. Så han gick tillbaka och utsatte sitt kött för svår fasta, vakor och absolut självförnekelse under många år, så att han kunde återfå renheten i sin själ för att kunna betrakta Gud.

Efter att ha uppbyggt de tre bröderna med berättelsen om sina strider, sände Helige Makarios iväg dem i frid. Hans synd var mycket stor, men det var också hans ånger; därför somnade han in i Herren i närvaro av änglarna och helgonen.

Det exakta datumet för helgonets död är inte känt, men det var förmodligen i slutet av 300-talet eller i början av 400-talet.