Den Heliga Radegund

Den heliga Radegund föddes omkring år 520 i Thüringen, som dotter till kung Bertachar. Efter att hennes far dödats i strid, blev hon tillfångatagen av den frankiske kungen Klothar I, som förde henne till sitt hov och senare tog henne till hustru. Men denna världens ära kunde inte fånga hennes hjärta, ty hon längtade efter den himmelska brudgummen, Kristus. Hon levde i kyskhet och barmhärtighet och när hennes bror mördades av Klothar, lämnade hon hovets prakt och tog sin tillflykt till Herren.

Hon blev vigd till diakonissa och grundade Heliga Korsets kloster i Poitiers.

Hon sökte inte ett liv i ensam kontemplation, utan samlade jungfrur som ville leva i helighet och lydnad. För att ge klostret en fast andlig struktur, bad hon om att få den koinobitiska regeln från den Helige Caesarius av Arles, vilken hon införde med stor omsorg. Denna regel betonade gemenskap, lydnad, bön och arbete och blev en grund för kvinnlig monastisk disciplin i väst.

Av Guds försyn mottog hon en stor gåva: genom sina kontakter med kejsaren i Konstantinopel, blev en del av det heliga och livgivande Korset, på vilket vår Frälsare led för vår frälsning, sänd till hennes kloster. Denna relik blev klostrets skatt och centrum för tillbedjan och klostret fick namnet Sainte-Croix (Det Heliga Korset). Den heliga Radegund vördade Korset med tårar och glädje och många mirakel skedde genom dess närvaro.

Redan under sin livstid blev hon känd som en undergörare. Genom sina böner helade hon sjuka, tröstade de bedrövade och drev bort mörkrets makter. Många kom till henne med kroppsliga och andliga lidanden och genom hennes förböner blev de botade.

En gång kom en man som led av en smittsam sjukdom och hade ett fruktansvärt sår till klostret. Då kysste hon honom utan rädsla och sade: "Jag ser inte sjukdomen, utan Kristus själv." Genom denna handling visade hon den fulla kärlekens kraft, som övervinner rädsla och förvandlar lidande till helighet.

Hon omgav sig med andliga vänner som delade hennes hängivenhet. Poeten och biskopen Venantius Fortunatus blev en nära vän och skrev hymner till hennes ära. Hon hade också en djup andlig vänskap med den Helige Gregorios av Tours, som vittnade om hennes helighet och dokumenterade hennes liv, så att hennes minne skulle bevaras för kommande generationer.

Den heliga Radegund somnade in i Herrens frid år 587 efter att ha burit sitt kors med tålamod och självuppoffring, tjänat de fattiga och älskat Gud över allt. Hon hade levt i vänskap med heliga män och kvinnor, gett särskild vördnad åt det heliga Korset och hade fört många till frälsning.

Må hennes förböner bistå oss och må vi genom hennes exempel lära oss att förneka oss själva, ta vårt kors och följa Kristus, till evig glädje i Hans rike. Heliga Radegund, undergörare och nunna, be till Gud för oss!