Fyrtio martyrerna av Sebaste

De fyrtio martyrerna av Sebaste var soldater i den kejserliga armén då den grymme Licinius regerade över den östra delen av det romerska riket år 308-23. Dessa soldater var alla kristna och de vägrade offra till avgudarna som de fått order om. De dömdes därför till att sättas nakna i en frusen sjö för att de inte ville förneka sin tro.

De tillbringade hela natten i den frusna sjön i bön medan deras kroppar blev stela av kylan. En av dem stod inte ut, utan lämnade sjön för det varma badet intill, men temperaturskillnaden gjorde att han avled direkt. De andra fördubblade sina böner i sorgen över sin förlorade kompanjon och änglar kom ner från himlen med fyrtio martyrkronor. En av vakterna såg detta och blev plötslig upplyst av tron och hoppade i den frusna sjön och erövrade kronan som den avfallne soldaten lämnat.

Nästa morgon togs de upp ur sjön och blev kastade i en eld, medan de sjöng: "Vi har gått genom vatten och eld och Du förde oss till vilans plats" (Ps. 65:11). En av de unga soldaternas mor fanns där och uppmuntrade sin son att inte tappa modet och inte förneka sin tro utan vinna martyrernas krona.

 En av hymnerna i gudstjänsten till de fyrtio martyrerna av Sebaste:

”De heliga martyrerna uthärdade tålmodigt det innevarande och gladde sig över det som de hoppades på och sade till varandra: Låt oss avklä oss vår gamla människa. Kylan är svår, men Paradiset är ljuvt! Låt oss ha tålamod en stund så att vi får mottaga segerkronorna av Kristus, våra själars Frälsare.”

Deras minne blir en festlig anhalt i fastan, som annars betonar ånger, bot och bättring i lågmälda gudstjänstmelodier. Även om vi inte behöver utstå sådana lidande som dessa martyrer, ger de oss ändå ett gott exempel på hur vi ska ha tålamod med fastan och prövningar och anstränga oss för att leva som Gud vill och bekänna rätt tro. De ger oss ett vittnesbörd om att vi ska tänka på det oförgängliga före det förgängliga och att Gud ger oss det evigt goda om vi utstår tålmodigt det som är svårt här på jorden.

Må de fyrtio martyrernas förböner ge oss alla kraft och tålamod med fastan så att vi också må avlägga den gamla människan och iklä oss den nya, korsfästa oss med Kristus för att sedan uppstå tillsammans med Honom!

Ett mirakel av de fyrtio martyrerna

”Sätt dig, Fader, så ska jag berätta för dig vilket stort mirakel som de fyrtio martyrerna gjorde för mig!” En skogshuggare från en by nära Berget Athos, Grekland, hälsade på en av munkarna som passerade och fortsatte att berätta sin historia:

”Jag hade ont i foten under många år. Jag gick till läkare och besökte sjukhus, men ingenting hjälpte. Eftersom jag älskar de fyrtio martyrerna mycket så gick jag till Kyrkan i min by på deras festdag. Det var mycket folk där, Kyrkan var full. Så snart jag kommit till Kyrkan började min fot att göra väldigt ont. Då tänkte jag gå ut från Kyrkan för att vila min fot lite. Men sedan fick jag tanken: ”Judas lämnade den Sista Nattvarden och gick ut. Ska du också bli som Judas? Stanna kvar inne i Kyrkan även om det gör ont.” Efter ett tag gjorde foten ännu ondare och jag tänkte sätta mig på en stol för att vila min fot. Då såg jag ikonen med de fyrtio martyrerna, jag såg dem frysa i sjön och jag sade till mig själv: ”De hade så stort tålamod och frös för Kristi skull och du klarar inte av att stå upp? Stå upp även om du dör av det.” Den stunden som jag sade det kom en luftström som omgav mig från huvudet och strömmande genom hela min kropp ända till min onda fot. Från den stunden blev foten bra och gjorde inte ont igen. Ser du Fader hur stora mirakel de fyrtio martyrerna gör?”

Han själv hade inte någon som helst känsla av det han gjorde var något anmärkningsvärt... Som vi ser, när hände miraklet och när tog han emot Gud inom sig? När han tömde sig själv helt på sin egoism och tog beslutet att dö för Guds kärleks skull...