Heliga Olympias, diakonissan

Olympia föddes i Konstantinopel  mellan 361 och 368 i en aristokratisk familj. Hennes föräldrar dog när hon bara var barn och en släkting uppfostrade henne och anförtrodde hennes utbildning åt Helige Amfilochius syster Theodosia. Genom hennes medling blev Olympias bekant med flera av den tidens stora kyrkofäder, Helige Gregorius Teologen, Helige Gregorius av Nyssa, mfl. Hon var både vacker och klok. År 386 gifte hon sig med Nebredius som var prefekt av Konstantinopel.

Hennes make dog dock snart därefter och Olympia bestämde sig då för att viga resten av sitt liv åt Guds tjänst. Hon gav bort stora delar av sin förmögenhet till välgörenhet och hon sålde sina egendomar och lät bygga gästhem för resande, sjukhus, kyrkor och ett kloster, där mer än 250 nunnor bodde. Först hennes tjänarinnor och släktingar och sedan andra som ville leva klosterliv. Hon var klädd enkelt och levde i vaka och bön. Hon intresserade sig inte för någonting världsligt och full av dygd var hennes hjärta i frid.

Olympia fick utstå prövningar och svårigheter men utstod allting med stort tålamod och utan ett ord av klagan. Vid trettio års ålder vigdes hon till diakonissa.

I Helige Johannes Chrysostomos fann hon inte bara den andlige fader hon längtat efter, vägledaren i tolkning av den Heliga Skriften, en stark herde för  Kyrkan, utan också en vän och kompanjon i både glädje och prövningar de fick utstå för sanningen och rätt leverne. Hon tjänade honom med stor hängivenhet, såg till hans materiella behov och gav allmosor enligt hans instruktioner. Han var den ende man som tilläts komma in på Olympias kloster och den helige biskopen kom ofta dit och undervisade nunnorna och vigde många till diakonissor.

När Helige Johannes förvisades i exil till Armenien försvarade Olympia honom och vägrade att erkänna hans efterträdare. Hon anklagades som skyldig till en brand och förvisades också hon från Konstantinopel till Nikomedia. Helige Johannes skickade 17 underbara brev till hennes tröst där han uppmuntrar henne till att utstå prövningar och orättvisa med tro och tålamod. Genom hans uppmuntran gjorde Olympia sin exil till en möjlighet till att växa i tålamod och ödmjukhet.

Efter att han varit inblandad i vilda strider för Kyrkan, instruerat många kvinnor på dygdens väg, visat vördnad för prästerskapet och gett sin tjänst till biskopar gav hon sin själ i Guds händer i Nikomedia 25 juli 408 och fick så trons bekännares krona. Efter sin död verkade hennes reliker mirakel och helande från sjukdom. Hennes kloster i Konstantinopel förstördes i revolten av Nicetas (532) men återuppbyggdes under Justinian och hennes reliker förflyttades dit i början av 600-talet.