Heliga Pelagia

Heliga Pelagia levde i Antiokia under den senare hälften av 400-talet där hon var den mest välkända skökan i staden. Hon hade en stor förmögenhet som hon samlat ihop genom dans och okyskhet. Hon spenderade stora pengar för att smycka sig med dyrbara kläder och parfymer för att locka nya offer i sina nät. Hon hade många slavar och tjänare som eskorterade henne i en lyxig vagn när hon färdades genom staden.

En dag hade Ärkebiskopen av Antiokia bjudit in biskop Nonnos av Edessa (firas som helgon 10 nov) för att tala till några av hans biskopar för han var en man som var upplyst av Gud att föra sina lyssnare till ånger och kärlek till dygden.

Den händes sig då att Pelagia passerade förbi. Nonnos såg på kvinnan och grät och sade till de andra: ”Ve oss lata och bekväma människor som kommer att få svara på Domedagen för att vi inte varit så ivriga och noggranna att behaga Gud som denna stackars kvinna har varit för att smycka sin kropp för förfänglig njutning!” Och han bad ivrigt för hennes omvändelse.

Pelagia var en av dem som lyssnade på Nonnos predikan om det Heliga Evangliet nästa dag. Vad han sade om den sista domen och eviga plågor slog henne som en svärdsstöt i hjärtat och uppväckte i henne kärleken till den himmelske brudgummen, som är den enda sanna kärleken.

Pelagia skrev sedan till Biskop Nonnos att ta emot hennes ånger. Han svarade att om hon verkligen ångrade sig skulle hon komma till kyrkan och bekänna sina synder inför hela församlingen. Hon tog tillfället i akt, skyndade till kyrkan och kastade sig vid fötterna på biskopen och bad honom ta emot henne i dopet. Hela staden gladde sig över skökans omvändelse och en nunna vid namn Romana vägledde henne i den andliga kampen och livet i omvändelse. Genom korsets tecken och bön överkom Pelagia den ondes frestelser att återvända till sitt tidigare syndfulla liv.

Några dagar efter sitt dop gav hon bort all sin förmögenhet till de fattiga och frigav sina slavar. Sedan klädde hon sig i en fattig mans kläder och gav sig av till det Heliga Landet där hon levde asketiskt liv på Olivberget, okänd för alla under namnet Pelagius, enucken.

Hon förblev där många år och kämpade dagligen mot de lidelser som rotat sig djupt i henne och ägnade all sin kraft hon tidigare gett åt sin kropp att istället smycka sin själ för det eviga livet. Såsmåningom blev hon känd i omgivningen för sitt dygdiga liv, men ingen visste om hennes förflutna och att hon egentligen var en kvinna.

När hon gett upp sin själ till Gud  samlades munkarna omkring för att vörda hennes reliker och en lärjunge till Nonnos berättade den sanna historien om enucken Pelagius och alla prisade Gud. Heliga Pelagias liv lär alla som befinner sig i syndens mörker att inte förtvivla, utan med mod börja gå vägen till omvändelse.