Helige Aposteln Lukas

Aposteln Lukas var ifrån Antiokia, förmodligen från en hednisk familj. Från sin ungdom sökte han efter visdom och studerade konst och vetenskap. Han reste över hela världen i sin törst efter visdom och han hade en särskild begåvning som läkare och konstnär.

Enligt en tradition var han en av de 70 lärjungarna som Kristus sände ut att predika Evangeliet. Han vandrade till Emmaus tillsammans med Kleopas efter Kristi korsfästelse då Herrens själv slog följe med dem, lade ut skrifterna för dem och gav sig till känna när Han bröt brödet. Efter Pingsten säger vissa att han predikade Evangeliet i Antiokia.

Enligt en annan tradition mötte aposteln inte Kristus under Hans jordeliv utan kom till tro genom aposteln Paulus och följde sedan honom. Enligt båda traditioner var det Aposteln Paulus som uppmanade Lukas att skriva sitt Evangelium och Apostlagärningarna. Lukas Evangelium betonar mer än de andra Evangelierna Kristi medlidande och barmhärtighet med den synfulla mänskligheten och att Han kommit till jorden som en Läkare.

Han blev biskop av Thebes i Grekland och botade många sjuka genom sina böner. Aposteln Paulus omnämner Evangelisten Lukas i Kolosserbrevet 4:14: “Lukas, läkaren, den älskade brodern, hälsar eder...”

Hedningarna i Grekland flådde honom levande och korsfäste honom när han var 84 år gammal. Många mirakler skedde vid hans grav och hans reliker fördes till Konstantinopel till kyrkan tillägnad apostlarna där.

Aposteln Lukas målade en ikon av Guds Moder medan hon fortfarande var i livet och presenterade den för henne och hon sade: “Må Hans Nåd, som jag födde, vara med denna bild”. Aposteln Lukas målade flera ikoner av Guds Moder och av apostlarna vilka flera finns bevarade än idag.

En ny period i Kyrkans historia inleds med ikonerna. Aposteln Lukas närvarandegör det gudomliga, det heliga och oskapade med hjälp av skapad materia: trä och färg. Ikonerna får en helgande, dogmatisk och missionerande funktion. Den första ikonen av Guds Moder som han målade är den där hon håller Kristus. Den har dogmatisk karraktär därför att den visar i bild Guds människoblivande. Därför räknas han som ikonmålarnas särskilda beskyddare och förebedjare.