Helige Eskil, biskop och martyr, upplysare av Södermanland

Den helige Eskil kom från England till Sverige i början av 1000-talet, tillsammans med den helige Sigfrid, för att sprida kristendomen. Eskil blev biskop över området som kallades Nordanskog, utsedd av Sigfrid själv.

Eskils förkunnelse väckte tron på den kristne Guden hos folket. Nya kyrkor byggdes, de gamla hednatemplen revs och offerlundarna höggs ner. Men efter en tid drevs den kristne kungen bort av en hednisk hövding vid namn Blot-Sven, som återinförde de gamla, hedniska offerriterna.

När en stor blotfest skulle hållas i Strängnäs gick Eskil dit för att predika mot avgudadyrkan. Han stod modigt mitt ibland folket, men de började håna honom. Då bad han till Gud om ett tecken – och plötsligt bröt en kraftig storm ut med snö, regn och hagel. Deras offeraltare förstördes, men Eskil själv blev inte träffad av en enda droppe.

Detta gjorde hedningarna mycket arga. En man vid namn Spåbonde kastade en sten i Eskils huvud och en annan högg honom med en yxa. Svårt sårad fördes han till Blot-Sven, som dömde honom till döden. Eskil stenades på en kulle som än idag kallas Munkbacken.

Efter hans död bar man hans kropp mot hans hemkyrka för begravning. När de kom till platsen som idag heter Eskilstuna, förmörkades luften av en tjock dimma. Kroppen blev plötsligt så tung att ingen kunde bära den vidare. Samma natt fick den man som kastat den första stenen en uppenbarelse: på just denna plats skulle en kyrka byggas till martyrens ära. Och så skedde det.

Enligt andra berättelser sprang en källa fram ur berget vid vägen från Strängnäs just när Eskils kropp bars förbi. Johanniterorden byggde senare ett kloster vid hans hem i Tuna, och platsen började då kallas Eskils-Tuna – dagens Eskilstuna.

Helige Eskil, bed för oss!