Helige Patrik, upplysaren av Irland

Helige Patrik, upplysaren av Irland, föddes omkring 385 och var son till Calpurnius, en romersk decurion (en tjänsteman som ansvarade för att samla in skatter). Han bodde i byn Bannavem Taberniae, som kan ha varit belägen vid mynningen av floden Severn i Wales. Han tillbringade sina första år i lättsinne och med föga tanke på Gud.

Området där han bodde plundrades av pirater när Patrik var sexton år och han var en av dem som togs till fånga. Han fördes till Irland och såldes som slav och sattes i arbete med att  vakta svin. Under sin period av slaveri i ett land som mest bestod av hedningar och i direkt kontakt med naturen vände sig Patrik till Gud och började ett liv i bön, knäfall och ånger över sitt tidigare liv. Han lärde sig också det irländska språket som skulle bli mycket användbart för honom i hans senare mission.

Han levde i fångenskap och bön i sex år och fick två visioner. Den första sade att han skulle återvända till sitt hem, den andra att hans skepp var klart. Patrik gav sig av till fots och gick 30 mil till kusten. Där lyckades han gå ombord på ett fartyg och återvände till sina föräldrar i Storbritannien.

En tid senare åkte han till Gallien och studerade till prästämbetet i Auxerre under Helige Germanus (firas 31 juli). Så småningom vigdes han till biskop och anförtroddes missionen till Irland och efterträdde Helige Palladius (7 juli). Helige Palladius uppnådde inte någon större framgång i Irland. Efter ungefär ett år åkte han till Skottland, där han dog 432. Patrik hade en dröm där en ängel kom till honom med många brev. Han öppnade ett och läste: "Irlands röst! Helige yngling, vi ber dig att komma tillbaka till oss igen" och han tyckte sig höra irländarna, där han levt i fångenskap, be honom komma tillbaka till dem.

Även om Helige Patrik uppnådde anmärkningsvärda resultat i att sprida Evangeliet, var han inte den förste eller ende missionären på Irland. Han anlände omkring 432 (även om detta datum är omtvistat), ungefär ett år efter att Saint Palladius började sin mission på Irland. Det fanns också andra missionärer som var aktiva på sydöstra kusten, men det var Helige Patrik som hade störst inflytande och framgång när det gäller att predika Kristi Evangelium. Därför är han känd som Irlands upplysare.

Hans självbiografiska Bekännelse berättar om de många prövningar och besvikelser han uthärdade, tex ett svek av en vän som han anförtrott sig åt och som avslöjade offentligt Patriks tidigare synd som han berättat för vännen om.

Patrik grundade många kyrkor och kloster över hela Irland, men omvändelsen av det irländska folket var ingen lätt uppgift. Det var mycket fientlighet, och han blev överfallen flera gånger. Han mötte fara och förolämpningar, och han förebråddes för att vara utlänning och före detta slav. Det fanns också en stor fara att hedningarna skulle försöka döda honom. Trots många hinder förblev han trogen sin kallelse och han döpte många människor till den kristna tron.

I hans skrifter kan vi se Helige Patriks medvetenhet om att han hade kallats av Gud, liksom hans beslutsamhet och blygsamhet i att utföra sitt missionsarbete. Han kallar sig själv för "en syndare", "den mest okunnige och minst värde" och någon som "föraktades av många". Han tillskriver Gud sin framgång, snarare än till sina egna talanger: "Det är till Guds ära att så många människor genom mig föds på nytt i Honom." När han etablerade sitt biskopssäte i Armargh (fortfarande Irlands kyrkliga huvudstad) på Nordirland år 444 hade Helige Patrik andra biskopar som hjälpte honom, många inhemska präster och diakoner och han uppmuntrade tillväxten av klosterliv.

Helige Patrik avbildas ofta med en treklöver eller med ormar som flyr från honom. Han använde treklövern för att illustrera läran om den Heliga Treenigheten. Dess tre löv som växte ut ur en enda stam hjälpte honom att förklara begreppet en Gud i tre personer. Många anser nu att historien om Helige Patrik som driver ut alla ormar från Irland inte har någon historisk grund.    

Helige Patrick lämnade jordelivet den 17 mars år 461 (vissa säger 492). Det finns olika berättelser om hans sista dagar, men de är mestadels legendariska. Muirchu, författaren till Helige Patricks levnadsbeskrivning,  säger att ingen vet var Helige Patrik är begravd. Helige Columba av Iona (9 juni) säger att den Helige Ande uppenbarade för honom att Helige Patrik begravdes i Saul, platsen för hans första kyrka. En granitplatta placerades på hans traditionella gravplats i Downpatrick 1899.

Tack vare Helige Patrick blev Irland ”Helgonens ö”. Han vördas som den förste beskyddaren av ön och mer än tvåhundra kyrkor är tillägnade honom. Hans minne firas även i andra länder.