top of page

Theotokos födelse och den Helige nye ryske martyren Alexander Jakobson

  • Skribentens bild: Heliga Philothei Kloster
    Heliga Philothei Kloster
  • 21 sep.
  • 2 min läsning

ree

Denna söndag firar vi, förutom Kristi uppståndelse, även Guds moders födelse samt ett helgon som led martyrdöden i koncentrationslägret på Solovki under bolsjevikerna 1930, Helige Alexander Jakobson. Hans ikon har nyligen målats i vårt klosters kapell av nunnorna i vårt moderkloster i Grekland.


Ivan Mikhailovich Andreev, fängslad läkare i koncentrationslägret Solovki, berättar om sitt möte i lägret med den läkarstuderande juden, Alexander Jakobson, som konverterat till den Ortodoxa kristendomen:


"En gång, på firandet av Guds Moders födelse, lyckades jag under förevändning av en inspektion av en avlägsen arbetsplats ordna så att vi båda blev tilldelade uppgiften tillsammans. Tidigt på morgonen gick jag med honom från Solovki-klostret längs St. Sabbatius-vägen och efter att ha gått flera kilometer vek vi av från vägen in i en tallskog.

Det var en underbar, klar och varm höstdag, sådan som sällan förekommer på Solovki.


I solens strålar glänste björkarna som ljusa fläckar av smält guld i tallskogen. Detta landskap, lik en vacker målning, ingav en stillsam, sorgsen andlig glädje till Guds Moders högtid. När vi kom in i skogens djup satte jag mig med Alexander på några stubbar, och jag bad honom berätta om sig själv.

[...]

I tystnad vandrade jag vidare med Alexander in i skogens djup. Plötsligt, helt oväntat, snubblade vi över ett gammalt, halvt förfallet kapell av sten, med fönster och dörr igenbommade. Brädorna var gamla och kunde lätt rivas bort med lite ansträngning. Vi gick in i kapellet och såg på väggen en stor, gammal ikon av Guds Moder av Smolensk. Färgen på ikonen var avskavd och bara Guds Moders ansikte var tydligt bevarat— egentligen endast hennes kärleksfulla ögon.


Alexander föll plötsligt ner på knä inför denna ikon, höjde båda händerna högt och sjöng med hög röst: ”Det är i sanning värdigt att prisa dig salig, o Theotokos.” Han sjöng bönen ända till slutet. Något grep tag i min strupe och jag kunde inte sjunga med rösten; men hela min själ sjöng och jublade, medan jag såg på de två paren ögon: Guds Moders kärleksfulla ögon och Alexanders djupt bedjande ögon.



ree

bottom of page