Heliga Melania romaren, den yngre

Den tiden då Kyrkan tog sin plats bland Romarrikets officiella institutioner var det några aristokratiska damer som inspirerats av historierna om de asketiska munkarna i Egypten och de övergav denna världens fåfängligheter; rikedom, bekvämlighet och berömmelse för att ägna sig åt välgörenhet och asketiskt liv i Rom eller i det Heliga Landet.

En av dem var Heliga Melania. Hon föddes 383 och giftes bort mot sin vilja med Pinian när hon var endast 14 år gammal. Så snart bröllopet ägt rum föreslog Melania att de skulle leva tillsammans i jungfrulighet men Pinian ville att de skulle skaffa två barn för att fortsätta deras släktled och sedan försaka världen.

Båda barnen hon födde dog i tidig ålder och hennes eget liv var i fara då hon fött ett barn för tidigt och Pinian fick lova att fullfölja sitt löfte om att de skulle ägna sitt liv åt Gud. Melanias mormor, Melania den äldre, uppmuntrade henne till detta då hon återvänt till Rom från öst efter att ha varit borta i 37 år.

Pinians faders död befriade dem från alla band. De lämnade sitt palats och bosatte sig på en av deras ägor i närheten av Rom där de ägnade sig åt att ta hand om resande, sjuka och fångar.

Melania började göra sig av med sin rikedom, men det var ingen lätt sak då de ägde land över hela riket från Storbritannien i norr till Afrika i söder och från Spanien till Italien. Några av deras släktingar som hörde till senaten försökte hindra dem då deras agerande skulle få konsekvenser för hela rikets ekonomi!

Hon frigav 8000 av sina slavar, gav var och en tre guldbitar och anförtrodde en person att bygga kyrkor och kloster för deras förmögenhet. Hon ägnade sig åt det asketiska livet med sådan stark kärlek till Gud att henns liv liknade de tuffaste ökenasketerna, trots  den bekväma livsstil hon växt upp i. Hon bar en tagelskjorta och höll strikt fasta fem dagar i veckan. Hon sov endast två timmar och spenderade resten av natten i vaka och bön. Dagarna ägnade hon åt välgörenhetsarbete.

De levde sju år i Afrika där de sålde egendom och grundade kloster och stödde offer för de barbariska invasionerna. Sedan begav hon sig av på pilgrimsfärd till det Heliga Landet tillsamans med sin mor och sin man som nu var hennes andlige broder. Hon bosatte sig i en liten cell av trä på Oljeberget där hon levde avskilt asketiskt liv. När hennes mor dött år 431 grundade Melania och Pinian ett kloster på Oljeberget som snart blev till en kommunitet med 90 nunnor. Av ödmjukhet lät hon någon annan bli abbedissa, men hon instruerade nunnorna i det andliga livet såväl med ord som med sitt eget exempel. Hon tjänade dem alla, tog hand om sjuka systrar och utförde de mest motbjudande sysslor. Hon brukade säga: ”Alla dygder och askes är utan nytta om man inte har kärlek. Djävulen kan lätt imitera alla våra dygder, men han övervinns med ödmjukhet och kärlek.”

Gud gav henne gåvan att hela sjuka men hon använde sig alltid av olja från oljelampor eller föremål som tillhört någon helig person så att hon själv inte skulle få äran.

Pinian gick bort år 432 och ett munkkloster byggdes där han begravts i Jerusalem. Heliga Melania ansvarade för den andliga vägledningen för klostret (exceptionellt fall i Kyrkans historia).

År 439 insjuknade hon själv och samlade nunnorna och gav dem sina sista råd. Efter sex dagars sjukdom insomnade hon med glädje i Herren. Munkar kom från hela Palestina för att deltaga i begravningen nästa morgon.

Heliga Melanias kloster förstördes i den persiska invasionen år 614 men hennes grotta på Olivberget venereras fortfande idag.