Dagens helgon var obeveklig gällande den sanna tron, men vänlig i sitt bemötande av syndare. Han var ett gott exempel på icke världsligt kristet liv i sträng askes och med tålamod i sjukdom och prövningar. Han är en av få personer som fått titeln "teologen". Han skrev många betydande verk om Treenigheten, liksom prosa och poesi, och hade en fantastisk bredd av lärdom. Han har skrivit definitioner av vår tro på ett så perfekt sätt att många teologer har skrivit kommentarer till dem och han skrev så poetiskt att mycket används i Kyrkans gudstjänster på de största högtidsdagarna.
Denna vår Kyrkas stora fader och lärare föddes år 329 i Kappadokia. Hans far var biskop av Nazianzus, också med namnet Gregorios, och vördas också som helgon (1 jan.), liksom hans mor Nonna (5 aug.), hans broder Caesarios (9 mars) och hans syster Gorgonia (23 feb.). Gregorios studerade i Caesarea, i Alexandria och i Atén, där även hans vän den helige Basilios den store (1 jan.) studerade. Deras vänskap blev livslång och de började leva asketiskt liv tillsammans, och likt änglar fördjupa sig i Guds mysterier. De levde avskilda från världen i tystnad, stillhet och bön och fick från Herren förståelse för den mänskliga naturen och dess renande från lidelser. Därför kunde de, trots deras ungdom, sätta upp klosterregler som blev grunden till ortodoxt klosterliv. Även om han skulle ha föredragit ett fortsatt liv i stillhet och kontemplation, vigdes Gregorios till präst av hans far och senare till biskop av den helige Basilios. Runt år 379 kom Gregorios till Konstantinopel och kämpade där mot arianismens heresi. Han valdes till stadens biskop av det andra ekumeniska konciliet som samlats där år 381. Han styrde över Kyrkan fram till år 382, då han höll en sista predikan om Sonens gudomlighet inför 150 biskopar och kejsaren Theodosios den store. Sedan bad han om att få dra sig tillbaka från biskopssätet i Konstantinopel och hans slutade sitt liv i tystnad och enskildhet i byn där han fötts, Nazianzus, år 391.