Handmålad ikon med Profeten Jona

En ikon av Profeten Jona har nyligen målats i vårt kloster på beställning. Ikonen är 20x15 cm.

Den helige profeten Jona levde på 800-talet f. Kr. och var en efterföljare till profeten Elisa. Profetens bok innehåller profetior om domarna över Israels folk, Frälsarens lidanden, Jerusalems fall och världens slut.

Förutom profetiorna berättar Jonas bok hur han sändes till folket i Nineve för att predika omvändelse (Jon. 3:3–10). Jona försöker fly från Herren med ett skepp som hamnar i storm. När sjömännen kastar lott faller lotten på Jona, han erkänner att stormens måste vara hans fel och låter de andra kasta honom över bord. En stor fisk slukar Jona och där ber han till Gud, ångrar sin olydnad och lovar att fullfölja löftet till Gud.

Vår Herre Jesus Kristus sade till de skriftlärda och fariséerna, som krävde ett tecken av Honom, att inget tecken skulle ges utom profeten Jonas tecken: ”Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.” (Matt. 12:40). Genom dessa ord visar Herren tydligt den symboliska betydelsen av Jonas bok i förhållande till Kristi död på korset, Hans nedstigande till Hades och uppståndelsen.

När Herren tillrättavisade judarnas obotfärdighet och hårdhet sade Han: ”Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. ” (Matt. 12:41).

Jona var besviken på Gud att Han hade förbarmande över Nineviterna när de ångrade sig. Han gjorde sig en hydda utanför staden och Gud lät en ricinbuske (kurbitsträd) växa upp som Jona gladde sig åt. Men dagen däreftersände Gud maskar som frätte ricinbusken, så att den vissnade. ”När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen stack Jona på huvudet, så att han försmäktade. Då önskade han sig döden och sade: ”Jag vill hellre vara död än leva.”

Men Gud sade till Jona: ”Menar du att du har skäl till att vredgas för ricinbuskens skull?” Han svarade: ”Jag må väl hava skäl att vredgas till döds.” Då sade Herren: ”Du ömkar dig över ricinbusken, som du icke har haft någon möda med och icke har dragit upp, som kom till på en natt och förgicks efter en natt. Och jag skulle icke ömka mig över Nineve, den stora staden, där mer än ett hundra tjugu tusen människor finnas, som icke förstå att skilja mellan höger och vänster, och därtill djur i myckenhet!” (Jona bok 4:7-11)

På så sätt lärde Gud Jona och alla släkten att Han föredrar barmhärtighet framför rättvisa och i alla tider väntar Han på syndarnas omvändelse så att de må leva och inte dö.

En av den Ortodoxa kyrkans hymner, de sk ”Katavasies” inför Korsets upphöjelse, riktar vår uppmärksamhet mot Profeten Jona. De tre dagar han tillbringade i den stora fiskens buk är inte bara en ovanlig episod i Israels historia, utan ett gudomligt bestämt tecken som förebådar Kristi Kors och Uppståndelse. Liksom i så många av den Ortodoxa Kyrkans hymner påminns vi om den bibliska typologins rikedom, där Gamla Testamentets händelser finner sin fullbordan i vår Herre Jesus Kristus.

”I valens buk bad profeten Jona med armarna utsträckta i korsform…” Katavasians sjätte sång säger oss att Jona, i valens buk, ”bad med armarna utsträckta i korsform”. Även om texten inte uttryckligen beskriver att Jona verkligen spred ut sina armar på detta sätt, är karaktären av hans bön anmärkningsvärt messiansk. Läser man Jonas bön i havsodjurets buk är det lätt att se hur den speglar vår Herres lidande. Vidare gör Skriften klart att ”Herren tillsade [προσέταξεν] fisken att sluka Jona” (Jona 1:17). Detta var ingen historisk tillfällighet, utan en del av Guds försyn, ett tecken förberett i förväg för världens frälsning.

”…så förebådade han tydligt Kristi frälsande lidande…” Jonas bön, förmodligen uttalad med armarna utsträckta, är mer än ett rop i nöd; den blir en profetisk avbild av vår Herres bön i Hans lidande. Herren som tillsade fisken att ta emot profeten hörde också hans rop och befallde i sin barmhärtighet odjuret att släppa honom. Liksom Jona inte förblev i djupen för evigt, så kunde inte heller Kristus, fastän Han verkligen dog, hållas kvar av döden. Profetens nedstigning i djupet speglar därför Kristi nedstigning i graven; och fiskens buk är typologiskt både Korset och Graven.

Hymnen fortsätter: ”…uppstigande efter tre dagar förebådade han den överjordiska uppståndelsen, och han avbildade den himmelska uppståndelsen från de döda…” Här är parallellen omisskännlig. Herren själv säger: ” Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.” (Matt. 12:40). Jonas återkomst till fast mark blir ett profetiskt tecken på Kristi seger i Hans uppståndelse från de döda. Samme Gud som tillsade fisken att ta emot Jona befallde också dess mun att öppnas. På samma sätt bestämde Fadern att Hans Son skulle dö och uppväckte Honom på tredje dagen, då Han övervann döden (Gal. 1:1).

”Kristus Gud, som blev fäst vid Korset och genom sin uppståndelse på tredje dagen upplyste världen.” Hymnen avslutas med att förkunna detta mysteries kosmiska räckvidd. Jonas räddning förebådade inte bara Herrens Uppståndelse, utan också hela skapelsens förnyelse. I Adam kastades världen in i mörker. I Kristus, den Nye Adam, blir den mänskliga naturen och hela skapelsen upplyst och återställd. Jonas berättelse är därför mer än en skildring av en motvillig profet. Den är ett tecken på Korset och Uppståndelsen, ett löfte om frälsning och ett profetiskt vittnesbörd om Guds plan att återlösa och upplysa universum genom sin Son.