Ortodoxins söndag firar vi den första söndagen i Stora fastan, då vi firar Ortodoxins seger, Sanningens seger över heresin. Kyrkan åminner slutet på ikonklasmen, d.v.s. förföljelsen av de heliga ikonerna, som började runt år 717 och avslutades år 842. Efter att den ikonfientlige kejsaren Theofilus hade dött, återinförde hans maka, kejsarinnan Theodora (firas den 11 februari), vördandet av ikonerna i kyrkorna tillsammans med patriark Methodius (firas den 14 juni). Den heliga Theodora hade i hemlighet vördat ikonerna trots att hennes make förföljde dem som gjorde det. Efter hans död blev hon styrande regent för hennes son Mikael III. I patriarkens och andra rättfärdigas och bekännares närvaro utropade hon: ”Om någon inte vördar de heliga ikonerna, inte dyrkar dem som om de vore gudar, utan vördar dem av kärlek som bilder av en arketyp, låt honom vara anathema*.” Alla de kristna fastade och bad den första veckan i Stora fastan. Efter att veckan gått, på söndagen, gick kejsarinnan med sin son i en procession tillsammans med prästerskapet och folket och så återinförde de ikonerna och smyckade Kyrkan med dem och satte på så sätt punkt för ikonförföljelserna. Denna händelse fortsätter vi att fira och åminna varje år den första söndagen i Stora fastan, då en särskild gudstjänst görs efter söndagens liturgi, då vi går i procession med ikoner och läser delar från det sjunde ekumeniska konciliet (år 787). Man utropar även evig åminnelse för de helgon som bekänt den Sanna kristna tron och ”anathema” över heretikerna.
*anathema=bannlyst
