Idag firar vi nymartyren storfurstinnan Elisabeth (5/18 juli)
Storfurstinnan Elisabeth var syster till den sista ryska kejsarinnan Alexandra Fjodorovna. Deras mor, prinsessan Alice, var dotter till den engelska drottningen Viktoria. Elisabeth växte upp i en familj med gudstro och kärlek till nästan. Vid tjugo års ålder gifte hon sig med storfursten Sergej Alexandrovitj Romanov, bror till kejsar Alexander III, och kom så att flytta till Ryssland. Hon brukade ofta besöka gudstjänster i Ortodoxa kyrkor, läste de heliga fädernas skrifter, bad till Gud och försökte leva i enlighet med Hans bud. Hon gjorde sådana framsteg i sitt andliga liv att henne hjärta öppnades för sanningen i den ortodoxa tron och hon övergick så till ortodoxin från den protestantism i vilken hon var uppfostrad.
Hennes lugna liv avbröts emellertid genom hennes makes tragiska bortgång. Sergej Alexandrovitj dödades av terrorister med en bomb. Hennes sorg var stor, men i hjärtat fanns intet ont, och hon besökte mördaren i fängelset, gav honom ett evangelium och en ikon, uppmanade honom att ångra sig och ingrep själv inför tsaren för att han skulle benådas.
Storfurstinnan beslöt att avsäga sig världen och helt viga sitt liv åt att tjäna Gud och nästan och leva som nunna. Hon grundade ett kloster till åminnelse av Marta och Maria där hon levde i askes tillsammans med några “korssystrar”. De vårdade sjuka, hade omsorg om fattiga och skötte sårade under krigstider samtidigt som de utförde klosterlivets plikter såsom dagliga gudstjänster och individuell bön.
När så revolutionen kom ville inflytelserika släktingar hjälpa henne att lämna Ryssland för att rädda henne undan bolsjevikerna, men hon beslöt att stanna i sitt andra fosterland och överlämnade sig i Guds händer. 1918 arresterades hon, och den 18 juli dödades hon. Hon knuffades tillsammans med några släktingar levande ned i ett schakt i närheten av staden Alapaevsk, varefter man kastade ned granater på dem. Tillsammans med henne omkom den trogna nunnan Barbara, som bolsjevikerna ville släppa, men hon beslöt att intill slutet stanna hos sin “matuska” och tillsammans med henne lida martyrdöden. En bonde som bevittnade mordet uppgav att man ur schaktet hörde Kerubimsången sjungas. När man återfann deras kroppar var de bådas högerhänder formade till att göra korstecken. 1921 överfördes deras reliker till Jerusalem och nedlades i Maria Magdalenakyrkan i Getsemane. I kapellet på Uppsala gamla kyrkogård finns en relik av den heliga Elizabeth.