11 september
Idag firar vi flera intressanta helgon. Den heliga Theodora av Alexandria levde under mitten av 400-talet. Efter att ha fallit i otukt ångrade hon sig så djupt att hon flydde i hemlighet till ett kloster, förklädd till en man, så att hennes make inte skulle kunna hitta henne, och levde där i ånger, ivrig bön och askes. Hon blev oskyldigt anklagad för att ha gjort en kvinna gravid (eftersom alla trodde att hon var en man), men hon försökte inte försvara sig, utan tog barnet med sig när hon blev utkastad från klostret. Hon fortsatte att leva i bön och askes och uppfostrade barnet i dygd och bön. Redan under sin livstid hände mirakel genom hennes böner, när det var torka så fick de åter vatten efter att den heliga Theodora bett om det. Först efter hennes död upptäckte man att hon egentligen var en kvinna, men att hon burit förtalet mot henne utan att klaga.
Den helige Siluan av det heliga berget Athos, Grekland (1866-1938) levde som munk i det ryska Panteleimon klostret. Han levde i djup ånger över sina egna och hela världens synder. Han genomgick svåra prövningar, men Kristus uppenbarade sig för honom och lärde honom att djup bön och gemenskap med Honom kan bara uppnås genom ödmjukhet, utan förtvivlan. Helgonet hade en mycket stark tro och iver att få lära känna Gud, och en stor kärlek till Gud och alla människor, vilka han ständigt bad för. Han levde i ständig bön trots att hans uppgift i klostret av att agera som förman vid kvarnen där det fanns tvåhundra arbetare. När någon frågade honom om han inte hellre skulle vilja leva i en grotta i tystnad och ensamhet så visade han på sitt hjärta och svarade att han levde ständigt i sin ”grotta”, d.v.s. i sitt hjärta i bön utan att världen lät honom distraheras. ”Vår broder är vårt liv”, sade han, och ”att bedja för människor är att gjuta sitt blod”. Han upplevde i sitt hjärta hela det mänskliga ”dramat”, syndafallet och Guds stora barmhärtighet för människan. Genom sin bön led han med alla och älskade alla, även om han utåt sett inte gjorde stort väsen av sig själv utan var alltid ödmjuk och älskvärd.