Denna söndag, dagen innan Stora fastans början kallar vi Förlåtelsens söndag och vi åminner även Adams exil från Paradiset. Fastan är en tid då vi sörjer med Adam och Eva utanför Edens portar och ångrar oss tillsammans med dem över de synder som berövat oss närheten till Gud. Men Fastan är också en tid då vi förbereder oss för att fira Kristi Uppståndelse, vilken återöppnade Paradiset för oss. Sorgen över exilen lindar av hoppet om att åter få inträda i Paradiset. Triodion lyder för dagens Vesper:
Du härliga paradis, i skönhet oöverträffad, tabernakel som Gud har byggt, glädje och fröjd som aldrig tar slut, du rättfärdighetens ära, profeternas glädje, de heligas boning, bed med ljudet av dina löv att Alltings Skapare må öppna portarna som jag med mina överträdelser har stängt, att Han må se mig värdig att få del av Livets träd och av den glädje som jag ägde när jag var i dig.
Vi kan notera hur det står "jag" och inte Adam. Händelserna i den heliga historien betraktas inte bara som något som hänt i det förgångna, utan något som angår mig här och nu.
Innan vi börjar fastan blir vi denna dag påminda om att det inte kan finnas sann fasta, ingen genuin omvändelse och ingen försoning med Gud om vi inte på samma gång försonas med varandra. Vi färdas på fastans väg inte en och en utan som en familj och genom den stärks våra band oss emellan. Därför ingår det i dagens gudstjänst att vi ber varandra om förlåtelse.
Så vi ber våra läsare om förlåtelse och önskar alla en välsignad och nåderik Stora fastan, att vi genom den ska återförenas med Gud och våra medmänniskor och på så sätt vinna Paradiset igen!