”Kylan är svår, men Paradiset är ljuvt! Låt oss ha tålamod en stund, innan vi får värma oss i Abrahams sköte! Låt oss stå ut en kort natts plåga för att vinna evigt liv!”
Så sade de fyrtio martyrerna av Sebaste, vars minne vi firar idag, till varandra när de plågades nakna i en frusen sjö för att de inte ville förneka sin tro. De var soldater i den kejserliga armén som vägrade offra till avgudarna, som den grymme Licinius (308-23) hade gett order om.
De tillbringade hela natten i den frusna sjön i bön medan deras kroppar blev stela av kylan. En av dem stod inte ut, utan lämnade sjön för det varma badet intill, men temperaturskillnaden gjorde att han avled direkt. De andra fördubblade sina böner i sorgen över sin förlorade kompanjon och änglar kom ner från himlen med fyrtio martyrkronor. En av vakterna såg detta och blev plötslig upplyst av tron och hoppade i den frusna sjön och erövrade kronan som den avfallande soldaten lämnat.
Nästa morgon togs de upp ur sjön och blev kastade i en eld, medan de sjöng: "Vi har gått genom vatten och eld och Du förde oss till vilans plats" (Ps. 65:11). En av de unga soldaternas mor fanns där och uppmuntrade sin son att inte tappa modet och inte förneka sin tro utan vinna martyrernas krona.