Denna ikon har målats i vårt kloster nyligen och är en beställning från St. Edward Brotherhood i England. Ingen tidigare ikon finns som föreställer dessa helgon tillsammans. Det är lite ovanligt att man målar en ikon med två helgon i halvfigur, men vi har medvetet valt det därför att ansiktena blir större då och det är ju de som är viktigast på ikonen. Det är genom ansiktena och främst ögonen som helgonen talar till oss och vi ber om deras förböner för oss.
Helgonens historier liknar varandra fastän 500 år skiljer deras levnadstider. Helige Antonios föddes i Rom 1067 strax efter det att Roms kyrka hade skiljt sig från den universella kyrkan. I tonåren avled hans föräldrar och han bestämde sig för att viga sitt liv i Guds tjänst. Han spenderade 20 år i en kommunitet av Ortodoxa munkar i asketisk kamp ända tills kommuniteten blev upptäckt av latinarna, som krävde att munkarna underkastade sig den Romersk-katolska kyrkans auktoritet. De förföljda munkarna skingrades.
Helige Antonios slog sig då ned vid en stor klippa vid stranden nära till havs. Där kämpade han mer än ett år i ensam och stilla bön och åt endast gräs och rötter. En dag uppstod en våldsam storm. En enorm våg lyfte klippan, på vilken helgonet stod, och mirakulöst transporterade den över havet, norr över till floden Neva, över Lagodasjön och sedan uppströms längs med floden Volkhov, ända tills klippan, av Guds nåd, nådde Novgorod.
Helgonet blev överväldigad när han fick veta att han befann sig bland Ortodoxt kristna. På stranden där helgonet landat med sin klippa gav biskopen helgonet välsignelse att bygga en kyrka. En liten grupp munkar anslöt sig snart och ett kloster grundades och tillägnades Gudaföderskans födelse. Biskopen övertalade helgonet att bli präst och upphöjde honom till abbot. Efter Helige Antonios insomnande den 3 augusti 1147 blev undret om hans förflyttning till Novgorod känt till Guds ära och till de troendes uppbyggelse.
Den Helige Makarius var född i Rom ca 500 år senare i en rik och förnäm italiensk familj. Han fick en utmärkt utbildning och förutspåddes en lysande framtid. Men detta var inte av betydelsefullt för honom. Den tid då han levde genomgick kyrkan i västerlandet den s.k. reformationen. I Rom ”badade” man i lyx och utsvävningar. Denna situation gjorde ynglingen sorgsen, som inte tänkte på något annat än hur han skulle rädda sin själ. Han sökte svar på dessa besvärande omständigheter i den Heliga Skrift och i patristisk litteratur och Herren visade honom då vägen till frälsning genom österns Ortodoxa kyrka.
Därför begav sig ynglingen av i hemlighet en natt klädd som en pilgrim med en stav i sin hand bort från det land där han var född. Han kom till floden Svir, där helgonet Alexander hade grundat Heliga Treenighetens kloster. I klostret fick han ett varmt mottagande. Helgonet Alexander upptog nykomlingen till den Ortodoxa kyrkan och i brödraskapet. Så småningom tonsurerade helgonet honom och gav honom namnet Makarios. Han blev senare vigd till diakon och präst och runt 1540 utsåg han honom till abbot av det nya klostret.
Abbot Makarios förlänades av Gud förmågan att förutse framtiden och förmågan att göra under. Efter sitt insomnande 1550 uppenbarade han sig ofta i syner för sjuka och välsignade dem att dricka från den brunn han själv grävt och de blev helade.