Idag är det den sjätte söndagen efter Påsk då vi åminner miraklet som Kristus gjorde då han helade mannen som var född blind, vilket vi kan läsa i Johannesevangeliet 9:1-38. Kristus svarar på lärjungarnas fråga att varken mannen själv eller hans föräldrar syndat men att han blivit född blind för att "Guds gärningar skulle uppenbaras på honom."
Herren gör en deg av spott och jord som han lägger på mannens ögon och säger att han ska gå och tvätta bort degen i dammen Siloam. Mannen visar sin tro, ödmjukhet och lydnad när han gör det och får så sin syn tillbaka.
Det blir en dispyt då fariséerna hävdar att Kristus inte kan vara från Gud eftersom helandet skedde på en sabbat, medan mannen som varit blind säger att om han inte var från Gud kunde han inte ha gjort miraklet. Han bekänner sin tro på Kristus och blir utkastad från synagogan.
Dagens högtid är inte bara en åminnelse av det mirakel som hände då. Vi ber även Kristus idag att hela vår själs ögons blindhet så att våra ögon öppnas, så att vi kan se våra egna synder, ångra oss och komma tillbaka till gemenskapen Gud.
Därför lyder kontakion i dagens gudstjänsttexter:
Då min själs ögon är förblindade, nalkas jag Dig, o Kriste, såsom den blindfödde mannen och i ånger ropar jag till Dig: Du är det omåttligt strålande ljuset för dem som vandra i mörkret.