Liknelsen om tullindrivaren och fariséen inleder perioden då gudstjänstboken Triodion används. Denna söndag infaller alltid tre veckor innan Stora fastan början och förbereder oss inför den. Kristus berättar denna liknelse för sina lärjungar (och för oss) för att vi ska lära oss att det främsta vapnet för att uppnå dygden är ödmjukheten och det största hindret för det är högmodet.
Texten är från Lukas evangelium 18:10-14:
"Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’
Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
Jesus kallade fariséerna för hycklare för att de ville visa upp sin rättfärdighet inför andra. Visst gjorde de gott i att fasta, be och ge allmosor men om man gör det för att skryta om sin egen godhet då menar Kristus här att det är bättre att vara en syndig människa men visa ånger och vara ödmjuk som tullindrivaren.
Tullindrivarna begick många orättfärdigheter och drev ofta in mer pengar än de skulle för att stoppa i egen ficka och de var föraktade av alla. Därför blir Kristi exempel så talande vilken vikt ödmjukhet har inför Gud. Vår fasta, bön och givmildhet blir värdelösa om vi gör det för att bli prisade av andra människor. Bara i kombination med ånger, botfärdighet och ödmjukhet får de deras riktiga värde och det är så vi bör förbereda oss inför och under den kommande fastetiden.